Ni som byggt grymt fräcka bilar med motorer för närmare 100.000kr och låter det övriga enbart vara det värsta, känner ni idag, efter några ev. ras och motgångar men även flera framgångar, att det är värt det?
Räknar ofta på vad allt kostar om man ska ha fräsha saker och även en liten buffert vid sidan av. Det blir sjuka summor och för min egen del, trots bra lön och fortf. bor hemma, så tycker jag det är för mycket. Kanske för att jag inte ägt någon färdig bil...
Men hur känner ni som har mycket pengar nerlagt i bilarna? Är det värt den "lilla" tiden man kan använda bilen jämfört mot en fräckare brukis, känslan att inte kunna besiktiga och därmed få ett helvete när man blir stoppad och all tid man måste lägga ner på bilen?
Givetvis bör svaret bli ja men alla har haft sina motgångar och hur har tankarna snurrat i era huvuden?
Kanske en luddig tråd, men hoppas någon förstod vad jag är ute efter
klart det är värt det!!
är man genuint bil intreserad så tröttnar man snart på fräcka bruksisar.
vi älskar detta och skiter i vad det kostar bara man lyckas få ihop det!.
det kostar blod svett tårar men belöningen är stor
regel 1 som jag aldrig frångått är 100%utan lån. orubblig när det gäller hobbyn i min värld.
men tänket har ändrats med tidens gång.
innan hade jag som regel att alltid ha ett par årslöner sparade.
sen så hade jag som regel att inte ha dyrare bil än att jag hade minst lika mycket pengar kvar på kontot som bilen kostat.
sen så satte man en gräns på 200k
sen 100k
där är ganska lagom för en arbetare med ett arbetarliv och en hobby. man kan ju göra i stort sätt vad man vill när man vill om man har en hundring. man behöver inte invänta lön för att hänga med på något med polarna eller om frysen packar ihop.
nu skändade jag det kontot med att köpa en m-sport brukis och lägga lite pengar på m3.
men målet är att ligga på hundringen igen på nöjeskontot innan man spenderar större igen. så fram tills dess tycker jag att det inte är värt att lägga för stora pengar på hobbyn. då blir hobbyn ett tvång och inte så kul som det är tänkt.
iaf för mig.
i vanliga fall hade m3 varit till salu nu, för jag gillar pengar. men det är världens bästa m3. så jag vill verkligen ha den kvar.
slutsats: det är värt det. men man ska ju inte dyka djupare än man klarar simma upp till ytan för luft ibland.
Finns inga kompromisser för min del, en fräsch brukis kan ju vara trevligt men är den slö så är den tråkig. Nu är inte min räserbil färdig än men den finns iallafall och håller hoppet uppe. Och den har väl närmat sig 100 lök på maskinella biten, men vafan får jag för std bil för 100k? Inget med 1000+hk!
Visst, jag kan tänka ibland att en clubsportmoddad M3 hade vart mysigt att fisa runt i, åka lite bana o så, men vafaan, man blir ju rent ut sagt ledsen när det inte ritar åtminstone 3.an ut!
Ekonomiskt sett så har det tagit tid. Och det måste det göra för jag har tröttnat på att vara utan flis, kommer aldrig att lägga allt på bilar igen, det suger. Och att låna till en racebil som inte går att besikta eller försäkra, det finns inte.
Köpte ju mig en M3 E36 för ett par månader sen. Det är en rolig bil, går att sladda med lite, man drar de flesta original-bilarna på gatan, den startar och fungerar till 100% varje dag, går att besiktiga som den står, går att åka 100 mil tur och retur osv osv.
Men ändå saknar man något galet. Har b.la åkt med Wallin i hans gamla M3 turbo och bara tanken ger ju mig rysningar. Men pengar, kunskap och tid för att få ihop allt och sedan hålla det på en nivå så det fungerar alla körbara dagar ett år, är svårt.
jag har MÅNGA ggr funderar på at bara sälja bilfan
har lagt runt 80k på maskinen och lite till på bilen det senaste året och tillbringat mycket mer tid med bilen en med frun kanske dubbelt så mycket
har alldrig pengar över .. kan alldrig unna sig nått extra och jag åker runt i en sketen caddy från -88
men så fort jag vred runt motorn nu i slutet på sommaren och motorn hoppa igång efter nån sekund så var allt dåligt bara blåst bort
man kände sig så bra och så vidare
okey att skiten bara höll 12mil och man knappt rört bilen sen dess
men jävlar vilka roliga 12 mil det var
men nu så kommer bilen stå ett tag till för jag behöver 30k innan jag kan köra med den igen nu så
Precis så höll jag på förut, men tröttnade för flera år sen. Nu får det ta tid, delar köps när det finns gott om stålar ÖVER och mekas när lust finns. Det är ju en hobby, inget man gör av tvång och då ska det väl vara roligt, och inte leda till kraschad ekonomi, krängd kärring och annat elände..
Sen är vi olika, en del orkar jobba som fan, deala med prylar och fixa ihop stålar och bil på rekordtid! Beundransvärt många gånger, men det får ta lite tid för mig istället
har man inte lånat till projektbilen så kan man ju leva som om man inte ens hade någon projektbil om man vill. bara att låta bli att köpa grejor till den. den kostar ju 0:- om man väljer att den ska kosta 0:-
inte någon tråkigt månadskostnad på flera tusen som äter på lönen varje månad.
som pelko säger är det skönt att ha en riktigt bil oxå. men en m3 för 100k och sen ett projekt går ju utmärkt att ha oxå. om man vill alltså. många vanliga människor här på ppf som har en m3 (kostnadsmässigt) som brukis och sen ett projekt oxå. eller kanske en hojm båt, stuga, semestervanor etc.
min touareg kostar nära 15000:- månaden med ALLT inräknat. däck, förs, skatt, bränsle, månadskostnad på inköpet, servicar, den summan är vi dock 2 om.
sen min e39 som är min "riktiga bil". kostar 3 tankar soppa per månad. inget lån. service en gång om året som jag själv gör, däck håller länge. ingen dyr dimension. lättmekad så någon timpeng på verkstad slipper man.
Pimplaren wrote:Sen kan man hålla olika budgets såklart, kör man kina rakt igenom eller lyxiga delar
får det ta dubbelt så lång tid så kan man handla precis vad man vill. det är det fina. en form av avbetalning utan räntor =) jag arbetade i säkert 6 år innan det blev någon projektliknande bil.
Pimplaren wrote:Sen kan man hålla olika budgets såklart, kör man kina rakt igenom eller lyxiga delar
får det ta dubbelt så lång tid så kan man handla precis vad man vill. det är det fina. en form av avbetalning utan räntor =) jag arbetade i säkert 6 år innan det blev någon projektliknande bil.
Exakt, jag har jobbat, sparat, jobbat lite svart och köpt delar under tiden för att få den bil jag har idag!
Hellre något år längre än smack smack och sen 8 års avbetalning
förut har jag undrat om d vart värt d byggt snikbilar,men nu har jag för första gången bränt 60 papp på en bil som håller ingen monster effekt men rolig, å jag kunde för första gången ta bilen till jobbe åka vart jag ville.Behövde inte ens en gubbe till med en verkstad me sig ifall nåt går sönder ångrar ingenting.
fast nu när man kört ett tag har man vant sig + att det är dumt att ha en e36 m3 som brukis,köpte en 245a som skulle ta mig till jobbe men den är så tråkig å slö så jag har försökt tagit livet av den sen dagen ja fick den så jag måste köpa en rolig bil när den dör:lol: .
