Kan berätta min story, så kan du väll försöka köra samma visa..
Dagen innan inkallelsen skickade jag ett mail o sa att jag inte ville komma

. blev uppringd av en trevlig herre som bad mig komma dit o stämpla in, ville jag sedan därifrån skulle dom försöka lösa det. Väl på plats händer allt jag inte ville skulle hända.
Får den värsta utskällningen du kan tänka dig av Kaptenen. försöker då berätta läget för honom och vi går in på hans kontor, jag drar en visa om att mina föräldrar skiljt sig nyligen, o även att min flickvän gjort slut sen ett 4år långt förhållande. hans svar på allt det var väll i stora drag att han o dom andra killarna skulle hjälpa mig att bli "man" o lösa mina problem på plats. Då försöker jag med att jag har problem med ryggen sen lång tid tillbaks, o då har dom självklart ett gym på stället där jag kan träna o bli frisk i ryggen, men blir ändå skickad till doktorn.
Doktorn hittar inga fel på mig o jag skickas tillbaks till Kaptenen, Där vi drar samma visa om o om igen, en fänrik kommer in i rummet som vet hur det ligger till, ställer sig över mig o säger "Du borde inte sitta här o klaga, du ska tjäna din kung o ditt fosterland" Frågar då honom om han är dum i huvet på riktigt eller om jag ska skratta, en stor konflikt bryter ut o jag får lämna rummet. Förstod senare att det var ganska dumt sagt o jag fick stanna natten. På morgonen ber jag ännu en gång om att få prata med kaptenen, för jag ville verkligen inte vara där. Han ber mig då gå till deras Kurator o prata. Jag drar samma visa för honom men NEJ tydligen inte nog stora skäl för att få lämna
Får stanna ytterligare en natt, och jag har inte ens fått mina militärkläder eller någonting?. Nästa morgon blir jag väl lagom förnedrad när jag tvingas stå på planen o göra manövertrams med dom andra "männen" i mina jeans o t-shirt. Blir rent av förbannad för detta o jag går till kuratorn själv o ber honom att ta mig ifrån stället annars drar jag själv!. Han ser väll ganska allvarligt på den situationen o beställer en tid till mig hos en Psyknisse inne i stan. Behöver inte spendera natten på stället o åker hem, Bestämmer mig för att spela spel med hjärnskrynklarn. Får en massa roliga frågor av honom och jag svarar väll så dåligt man kan på dom, och får frisedel!.
Ångrar mig inte en sekund, vem vill dö i krig?. Tror dessutom inte deras rutiner fått mig att bli mer man, bädda sängen lär man väl sig hemma, o stå med händerna bakom ryggen samtidigt som nån står o kacklar på en är väl inget kul?. Det jag tror många gillar med lumpen är umgänget o dom kompisar man skaffar sig där, Trivs du inte med dom så dra!. Att försöka utbilda en människa till att bli något han aldrig vill bli är som att lära en tjej o köra bil, i dom flesta fall då helt omöjligt. Finns många förståndiga militärer som förstår det. men även dom som kollat för mycket på pluton-b!
Mvh F