Att köra och prova är en sak, att äga är däremot en helt annan sak. Som en del säkert vet har jag under ett års tid byggt på en BMW E30. Jag har under det året lagt nästan alla pengar jag har på bilen, är det inte rena delar jag köpt är det material för att förfina eller reparera något som inte har varit acceptabelt. Kvalitén ökar men även så kraven, nu för ett tag sedan gick jag mer eller mindre in i väggen och kände att jag inte vill lägga mer pengar på E30n. Anledningen var för att jag ville göra så mycket mer än att bara bygga bil. Jag älskar att köra bil och det är det jag vill göra, inte vara en garage-råtta utan någon fritid. Just det, fritid. Håller man på frekvent med en sak blir det till slut ingen hobby längre utan det blir en livsstil som, enligt mig, slutar i en ond cirkel.
Nu låter det väldigt extremt och för att sluta tjata om det så bestämde jag mig att jag ville få lite valuta här i livet. Det var inte att hyra 10 Lukaz Kooz som var tanken, utan mer att köpa en bil som går att köra både fort, brett och lugnt. Att kunna glida omkring lugnt en solig sommarkväll, lägga två kolsvarta spår bakom sig efter en go kurva i något ödelagt industriområde eller helt enkelt bara somna på kvällarna till tanken att man äger en fräck bil med färdigutvecklad ingengörskonst bakom sig, var min tanke.
Efter mycket, eller väldigt lite, tänkande sade mina erfarenheter och tankar att det måste bli en ///M-bil från BMW. Efter att ha kollat över plånboken och kraven för hur en bil ska vara så fanns det bara en bil kvar. BMW M3 E36.
Det krävdes inte många minuter på kära Blocket.se innan jag hade hittat ett par lämpliga objekt. Ärligt talat hade jag rätt höga krav från början och var bered på att lägga de pengarna som krävdes för en fin M3 med 3.2l motorn. En fräsh 3.0l var inte i mina tankar då jag alltid hade stört mig att det fanns en 3.2l som har mer effekt och en sex-växlad låda, för att nämna de stora skillnaderna. Jag bokade tid med en trevlig säljare som sålde bilen jag köpte. Vi åkte och kollade på bilen och konstaterade att den var i bra skick och gick som den skulle. Fyra dagar efter första kollen så var vi och hämtade bilen.
Känslan när vi hade skrivit klart pappren och jag fick sätta mig i min egna M3'a var oslagbar. Jag körde förbi mina vänner som hade åkt med upp och hämtat bilen och kunde inte låta bli att flina även om jag försökte. Det var kul att lära känna bilen på hemvägen, lära sig koppling/broms/gas och hur den fungerar i olika situationer. Jag var först lite ovan då jag aldrig kört en E36 men desto mer jag körde desto mer tyckte jag om den. Och än idag tycker jag så, efter varje tur med bilen känner jag mig mer nöjd än tidigare gånger.
Bilen i fråga är en -96'a som är privatimporterad till Sverige. År 2000 var den första gången i trafik. Jag köpte bilen till bra pengar om man ser till vad andra M3´or kostar. Jag har svårt att tänka mig att det skulle finnas så stora skillnader mot de dyrare som hade motiverat mig att betala 20-30k mer. Bilen har mocca/alcantra-inredning och svarta detaljer. Väldigt bra skick på insidan får jag lov att säga. Man sitter kanonbra i stolarna och har nära kontakt med alla reglage.
Just min bil är helt original och har passerat 15.000 mil nyligen. Trots originalchassi ligger den fint på vägen och bilen känns riktigt rapp. Den drar väldigt bra från låga varv men tänder till på höga varv. Styrningen är riktigt härlig. Jämför man mot M3 E46, som enligt mig har en väldigt lätt styrning oavsett körstil, så föredrar jag E36'ans.
På tal om att jämföra bilar. Den enda ///M-bilen jag tidigare fått köra så jag "spyr" är M3 E46. Med andra ord storebror till min bil. E46an är modernare i allting. Interiör, exteriör, drivlina och så mycket mer skiljer sig. Utisdan är den som mest sticker ut. Tänker man efter är det bara E36 som ser likadan ut som övriga 3-serien. Ser man till E30, E46 och E92 så har dom saker som skiljer sig från övriga serien, medans E36 ser likadan ut som en 325 med M-paket. Jag tycker det är både bra och dåligt. Det är fränt med fräck prestanda i en bil som för en Svensson ser vanlig ut, samtidigt som man inte får lika många blickar från unga damer vid busshållplatserna. Jag menar, en silvrig 90-tals BMW går inte att jämföra mot en blänkande gul E46'a med feta 19" fälgar. Se själva.
Skämt och sido. En bilintresserad människa ser oftast att det är en M3'a även om den är lik övriga serien. Men ni förstår min tanke, halva charmen med ///M är för statusen. Den som nekar det äger ingen riktig ///M
Motorn i min M3´a är som de flesta vet och har förstått vid det här laget en rak sexa på 3.2l. 321hk och 350nm. Varvstoppet ligger vid 7500rpm och har separata spjäll, det vill säga ett spjäll per cylinder. En annorlunda och välgenomtänkt konstruktion som många andra biltillverkare inte använt. Över hundra sughästar per liter är heller inte dåligt, speciellt inte med tanke på att bilen tillverkades på 90-talet.
Prestandan är identisk med M3 E46 i fart. Från noll har E46an ett litet övertag men tar man intervallen 100-250 så går dom identiskt. Då kan jag, utan att vara partisk, nämna att båda förarna kan köra ordentligt samt att båda bilarna är friska i maskin. Jag har funderat mycket kring prestandan mot E46 tidigare och blev positivt överraskad när vi provade.
Som jag nämnde tidigare var jag ute efter en snabb och fräck bil som man kunde rasta på bredden. E36an är en underbar körmaskin som med lite förfinat chassi blir riktigt vass på bana. Jag vet inte riktigt vad det var på det tyska ritbordet som gav bilen bra fäste men något är det för bilen letar grepp väldigt mycket då man ska sladda, eller som det på 2000-talet heter, drifta.
Det är troligtvis bara en vanesak innan man kan imponera ordentligt på det motsatta könet vid den lokala pizzerian men under helgen nu när jag ägt bilen så har jag övat, givetvis i smyg. Får lov att säga att jag var "besviken" på bilen första gångerna jag skulle sladda. Jag tyckte bilen saknade effekt och inte gjorde som jag ville. Förklaringen var att jag var värdelös på att köra. Det gick inte riktigt att jämföra mot den sura Volvon jag tidigare enhjulat med i snön. Nu efter några svarta streck och mycket vevande på ratten älskar jag bilen. Den bromsade diffen i bakaxeln är något jag saknat på mina tidigare bilar. Det ihop med en stark motor gör att man utan problem kan skaka iväg baken på tvåans växel ut ur kurvor. Du styr inte vart du ska med ratten utan det sköter du med gasen, bilen gör som du vill. Vill du åka bredare gasar du mer, vill du stanna släpper du gasen - hur enkelt som helst. Att jag inte förstod det direkt.
Såhär i efterhand känner jag att bilen är en riktig körmaskin. Trots många kilon under plåtskalet så känns den rapp och smidig, något jag värderar högt.
Inredningen är som jag tidigare nämnt i mocca/alcantra och i bra skick. Ska du köra riktigt aktivt så behöver man stolar som är mer skålade. På gatan fungerar dessa utmärkt samtidigt som de är vackra att kolla på. Instrumenteringen är enkel och tydlig. Inget krims-krams utan enbart det nödvändiga finns.
Ratten i bilen är inte direkt en snygg skapelse men den gör sitt då jag tycker det är fränt att använda det som var top of the line på 90-talet. Airbag är bra om olyckan skulle vara framme. Tyvärr väger inte ovanstående upp mot hur en fräck ratt med rejsigare look skulle sitta i bilen. Så det blir att byta ratt till våren tillsammans med lite andra smådetaljer.
Bilen fungerar bra i alla sammanhang. Ska man köpa möbler på IKEA så man kan fälla baksätet, ska man köra polare finns det okej med plats i baksätet. Effekt och övrig prestanda räcker absolut för en amatör som gillar att köra inspirerat. Bilen varvar 3300rpm i 150km/h och 2700rpm i 130km/h. Väldigt bra enligt mig, den sjätte växeln gör underverk.
Igår var jag tillsammans med två kompisar i Stockholm och hämtade hem en ny BMW. Vi tog M3an dit och höll en snitthastighet på motorvägen på ca 130km/h. Förbrukningen slutade framme i Stockholm på 0.89l/mil. Det är bra enligt mig med tanke på att det är en stor motor.
Nu börjar jag känna att de flesta kommer somna till all text men innan jag slutar skriva måste jag nämna att jag hade ett ballt race upp till Stockholm. Race kanske är fel ord faktiskt men vi gasade mot en Ferrari 599 GTB. Jag lät bilen pressa till grevens ände medans Ferrarin låg bredvid oss och gled försiktigt. Det är skillnad på bil och bil.
Hoppas ni fick ut något av all text. Jag ska skapa en projekttråd strax om bilen, det blir enbart små modifieringar men med mycket bilder och information. Kika där sedan om ni är intresserade.
M3 vs. 599 / 0-1
Mvh
.
