Det hela började med torsdag morgon då jag började jobba klockan 16.00. Nisse som äger bilen vi skulle mappa, en BMW 325 (327) E30 från -87, hade mekat hela dagen och vi pratade många gånger med varandra över telefon för att se till så allt funkade fint och vi inte hade glömt något som var tvunget att vara fixat innan avresan.
Jag slutade jobba 01.30 och var riktigt trött. Det var så man längtade hem till sängen men i själva verket hade vi 24 timmar framför oss. Visst, det är kul med roadtrip och så men det kunde varit roligare och mysigare, läs mer om det senare.
Jag åkte hem en stund och var hos Nisse vid 02.30. Nisse höll på att byta till de riktiga spridarna som skulle sitta i under mappningen. Toppen hade efterdragits och vi gjorde klart det sista på vevhusventilationen innan avfärd.
Nisses E30 är otroligt välbyggd och det är enbart de finaste delarna under huven. Motorn är från grunden en M20B25 (org 325 E30 motor) som har helrenoverats med nya lager, packningar, bultar och allt som hör till. Utöver detta har motorn strokats till 2700cc (2.7L) med hjälp utav smidda kolvar, stakar och vev. Toppen har Nisse själv förfinat och bytt ut den gamla kamaxeln mot en Enem Z45 kamaxel. En vass kamaxel som är lämplig för de varvtal och effektuttag Nisse hade som mål. Ventilmekanismen är heller inte original, allt är bytt för att tåla högre varvtal och ge en bättre hållbarhet. Turbon är en kullagrad typ med anti-surge kåpa och lämpligt avgashus för tidig respons och höga vridmoment.
Utöver motorn så har bilen ett unikt chassi för att åka på bana. Det är nämligen det Nisse ska göra jämfört mot andra E30 turbos som oftast åker rakt fram. Stötdämpare, krängsningshämmare, fjädrar, bussningar, bromsar och saker som där hör till är bytt till vassare saker. Allt är inpassat väl och sakerna har valts efter omsorg. Bilen är byggd med många tanker och teorier. Allt för att få så bra hållbarhet som möjligt. Allt går att göra själv och det är ungefär så Nisse har byggt sin bil. Det är få saker som är köpta.
Ett välbyggt inre som slår de flesta på fingrarna ihop med ett fräsht och stilrent yttre gör bilen till en riktig sleeper. Precis som det ska vara!
EFter att ha skruvat ihop det sista bilen var det dags att köra ut den från garaget. Väldigt dammig men det vore konstigt då den har byggts under 2-års tid. Ut från garaget och sedan lasta på biltransporten.
Bilen lastades och vi for iväg mot Pure Performance Factory. PPF håller på mycket med mappning och bromsning utav bilar samtidigt som de är experter på BMW och tusen saker runt det. Därför är det lönt att åka de 50-milen enkel väg. Många förstår inte riktigt det där då det finns folk i närheten som gör samma sak, men det är vi och hundratals andra som förstått att PPF är ett av få företag som gör det extra för kunderna. Andreas och Andreas som äger PPF är riktigt trevliga och kunniga. Deras dialekt är bara den värd att få höra, så 50 mil var ingen väg
Väl ute på motorvägen blev jag riktigt nervös. Transiten från sent -80 tal var allt annat än stabil och bekväm att åka i. Tror 1300kg på flaket tog bort den annars dominanta väghållningen. Men vad ska man göra. Klockan var ca 05.00 och vi var 3-4h sena, bara ligga i.
Efter ca 10 mil var Nisse trött och jag började köra. HOLY SHIT var min första tanken vid den s.k "accelerationen" ut på motorvägen. Det gick inte fort, men chocken kom då rattglappet var ca 5cm och känslan i ratten var som att veva runt en kanot-paddel i en kubik sylt. Man fick sitta och ratta som i gamla spelautomater på Stena Line etc. Men fan den som är kräsen! Dalarna, here we come.
Tankade fick vi göra ofta. Ingen intressant syn men bilen stod kvar.
Efter att vi tankade så var det Nisses tur att köra igen. Jag var bra trött och försökte sova i bilen. Om man hade huvudet mot stolen, rutan eller karossen över lag så gick det inte att sova då huvudet gungade i takt med bilen. Försökte man sova med huvudet utan att nudda något så vaknade man fort man väl hittade någon form av sömn då man ramlade ner på någon vibrerande karossdel. Det var hopplöst men till slut lyckades jag somna för några minuter. Där det var som djupast och intimast med John Blund då smäller det till, BOMP lät det och jag vaknade. Vafan, lossade avgassystemet eller vad hände?
Bilen blev lite orkeslös och vi körde av för att kolla vad som hänt.
Efter att ha öppnat huven ser vi att avgassystemet är helt men vi upptäcker även att det ligger en lös tändkabel på motorn. Vi kikar vidare men allt verkar stämma utöver tändkabeln. Sedan säger Nisse "Sitter det något tändstift i då?" Är du HELT dum, tänker jag men tar sedan en bild på motorn då det är svårt att se tändstiftsbrunnarna bakom allt bröte.
Ja, såhär såg bilden ut i kameran.
Det var alltså tändstiftet som flög loss! Oddsen på de är lika höga som att resten av resan skulle vara bekymmersfri
Vi hoppade in i bilen efter jakt på ett tändstift och bilen gick på tre cylindrar samtidigt som det lät som en skördetröska. Jag lyckades somna 5 minuter efter att vi åkte iväg och sov faktiskt jävligt gött en timme eller något för när jag väl vaknade hade Nisse lyckats få tag i ett nytt stift och även skruvat dit. Så jag vaknade till en underbar sång från den fungerande Ford 8ventilarn.
Klockan tickade på och vi närmade oss PPF. Huvudet var i sängen hemma men kroppen satt i en Ford Transig påväg till Dalarna. Jag var missbrukare utav följande preparat:
TILL SLUT var vi framme! Det var så jävla skönt att stiga ur bilen och veta att det vi snart skulle åka hem... eller jag menar, mappa Nisses bil.
Det var riktigt kul att träffa Bäckis och Ärtan och tjöta lite medans E30n lyftes i bänken. Vi var bara 5 timmar försenade men det är tur att dalmasar gillar övertid
Framme hos PPF som sagt.
Jävligt läcker kärra stod utanför!
Bilen kördes in i bromsrummet och grabbarna började jobba direkt. I bild har vi en trött Nisse i mitten, Bäckis till höger och Ärtan till vänster.
SENa var vi, höhö.
Kablar, datorer och annan mätutrustning kopplades in.
Framför bilen har man en extremt stor kylfläkt så motorerna får den kylning som behövs.
Bilen monterades och Ärtan började göra sin magi. Nedan följer bilder under själva mappningen.
Det kördes många svep och allting fungerade väldigt bra. Inga läkage eller andra haverier. Men det är inte konstigt med tanke på hur välbyggd bilen är! Jag försökte sova i Transiten i mellan åt på utsidan verkstan och det gick ju bra de få minutrarna innan man hörde wrroooooOOOMSSHSHSHSHSSH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Men vem klagar när man hör en ylande turbo-sexa under stor belastning på 7000rpm?
Till slut, efter många timmar, var bilen mappad och klar! Nisse var riktigt glad och likaså ja, allting hade fungerat och min säng var bara 50 mil och 7 timmar ifrån mig.
Effekten då, ja effekten. Det blev 214 hästar på bakhju...
Skämt och sido. Motorn levererade sjukt med effekt men framförallt är jag imponerad utav det höga vridmomentet och det breda registret. Spinna lär den göra
Effekten blev enligt följande:
Resultat 1: (med 1,2bar grundladdtryck)
461hk och 608Nm på hjulen eller 512hk och 675Nm motoreffekt beräknat på 10% drivförlust.
Resultat 2: (med 1,8bar, mer tryck än så gav inte speciellt mycket mer effekt pga avgasmottrycket, men vi testade 2bar också)
541hk och 731Nm på hjulen eller 601hk och 816Nm motoreffekt beräknat på 10% drivförlust.
Som ni ser så är det sjuhelvetes med effekt! Effektkurvan återkommer jag med när Nisse scannat in dom i datorn.
Alla var nöjda och glada! Vi började lasta på kärran för att åka hemåt.
Hemresan tog vi en annan väg efter råd från Bäckis och det tackar i verkligen för då vi tjänade 5-7 mil. Det var fint väder till en början men väldigt växlande. Allt mellan ösregn och solsken stod på agendan.
Här ser vi hur jävla PIGG Nisse är på hemvägen
Som tur är bytte vi en stund efter detta och jag körde resten. Bilden ljuger lite vad gäller kondition på Nisse
Vi pratade halva resan om mappningen. Allt från det breda registret till vilken hastighet man kan spinna, haha. Sedan mitt i allt så slog det till i motorrummet, IGEN. Denna gången var det inte tändstiftet som flög loss utan avgassystemet gick av ca 40cm från grenröret. Ni kan förstå hur mycket det låter va? Rakt nedanför oss gick avgassystemet av och det lät NÅGOT SÅ IN I SATANS MYCKET. Vi hade ju bara 25 mil kvar...
Ville man hålla 90-100km/h så var det full gas som gällde. Det i kombination med sylt-styrningen och DET HÖGA AVGASLJUDET gjorde de sista 25-milen hemska. Det var ärligt talat det värsta jag varit med om och vi körde så i ungefär 4 timmar. Men det hade sin lilla charm det också faktiskt då allt annat hade gått bra.
Väl hemma pep det gött i öronen men känlsan att parkera in i garaget och stänga av bilen går inte att beskriva!
Får tacka Nisse för trevliga 24-timmar och hoppas det var intressant att läsa.
Avslutar med en bild på E30n som övervakade oss hela tiden.
Mvh
